Vilka är de oändliga möjligheterna? Vad ska till för att ändra synsätt på MEDIALA BARN?

Har haft god tid att fundera över vad som är viktigt, när jag arbetar med kunder!
30 år med andras barn placerade, i min familj! Varav 6 av dessa år har förstärkts med mitt eget företag GUDINNANS Oas verksamhet!

Att få ett barn med svår allergi och sedan ytterligare ett barn med samma problem, satte tankarna igång i mitt huvud. Första gången var 1979 och sedan har det ena efter det andra ökat mitt intresse för människors sätt att leva, utvecklas eller inte utvecklas!

En och annan förälder har klagat på, att jag inte kunde respektera deras åsikter, även om de var mycket äldre än mig! Nej! Så var det faktisk, i vissa fall! En del föräldrar har inte varit vuxna sin roll som förälder och trodde de kunde vara kompis med sina egna barn. Vi fick  städa och göra grovjobbet för många föräldrar. Jag var ibland väldigt upprörd över de symptom vi fick se, och allt jobb vi lade ner på skadorna! Till en mamma sade jag: "Att bli gammal är enkelt, du behöver bara, äta, sova och gå på toa, så ordnar det sig. Vill du verkligen växa och bli vuxen, får du faktisk ta ditt ansvar och jobba för det! Det kräver en del arbete!" Hon blev arg på mig och ville inte prata med mig på många år! Hennes 5 barn fick betala ett högt pris och det var endast den som var placerad hos oss, som fick ordning i sitt eget liv!

Hur kan det bli bättre än så?
Ja, lagarna har givit socialtjänsten stöd till arbete med föräldrarna i många år, men arbetet har saknats i praktiken. Vi försökte i många år, genom föräldrahelger, mammahelger, föräldraveckor, resor till andra orter tillsammans med föräldrar och syskon, där vi betalade för både vandrarhem och alla upplevelser för alla. På bekostnad av vår egen lön som kunde försvinna i upp till ½ år pr år! Men vi var lika engagerade båda två. Min make och jag!
Våra egna barn var inte lika lyckliga för alla våra påhitt, för de var mera eller mindre personal, när barnen vissa gånger ville klaga på våra idéer, som krävde lite arbete av dem själva.

Nu ser vi att behovet av det arbete vi har genomförd tidigare, behövs i ännu större utsträckning än tidigare.
Många vuxna har haft problem med sin egen skolgång och har i vissa familjer enorma svårigheter att hjälpa sina egna barn. Barnen växer över huvudet på föräldrarna, genom att göra vad de vill, utan att bry sig om vad som kanske kan vara rent skadligt på kort eller lång sikt. Ett problem som alltid har funnits, men eftersom åren har gått och möjligheterna växer, växer även problemen.

Jag har utbildat mig i så enormt mycket genom alla utbildningar jag har genomgått och vet sedan enormt många år tillbaka, att näringen är en viktig väg för människokroppen att överleva på, utan att bli sjuk och få allvarliga hälsoproblem. Ett problem i många familjer, som redan har problem!

Sedan växer antalet mediala barn och psyk, BUP får svårare och svårare att hantera dessa barn alls!
De får olika diagnoser, pga att de inte passar in i de ramar Freud skapade på 1800-talet. Ramar som bygger på personer av det manliga könet, eftersom Sigmund Freud mest tittade på militärer. Precis som många andra studier som är genomförda efter Freuds tid!

Vad ska till för att vi människor ska börja ifrågasätta och säga STOPP! Istället för att börja stoppa en massa mediciner i barn som ser, hör, förstår saker, som alla andra inte ser, hör eller förstår! Kan de kanske ha en förmåga, som blir obekväma i samhället, så det är lättare att tysta ner dessa barn?
Gamla tiders psykiatriska svar, i ny formel, med samma symptombehandling = MEDICIN som lugnar!

Jag har utbildats i Näring, Kinesiologi, Akupunktur, Frisk- & skönhetsvård. Spaterapi, Kognitivbehandling, ART, Laserbehandling, Sensei- NES- Bioresonansterapi, Som Shaman, Facilitator i Access Conciousness och så mycket annat! Har 30 års erfarenhet av att arbeta med andra människors barn i mitt eget hem, är högskoleutbildat och har arbetat som enhetschef i flera kommuner, så vad ska till, för att jag ska få använda resurserna för att hjälpa de som behöver det mest?
Kommunerna brister i sitt ansvar och de som verkligen behöver mina tjänster och kunskaper mest, har sällan eller aldrig råd att betala för tjänsterna!
Är det så vi vill samhället ska se ut?
2 - 3 år i ett barns liv är enormt lång tid. Och det värsta är, att dessa 2 - 3 åren kan förstöra resten av deras liv!
Till vilken nytta? Och till glädje för vem? Vem ska betala kostnaden, utöver alla de personliga tragedier det medför för varje enskild individ?

Jag kan göra en stor skillnad för en familj, på endast 3 månader! Hur mycket pengar och personliga lidanden skulle det bespara samhället i efterhand? 
Väl värd att fundera över!!
Varma  hälsningar till det nya året, från Pia Pedersen GUDINNANS Oas Borlänge.